CIAT/ILAT. Metoden i sig eller intensiteten som hjälper?

Nu väljer jag att tillfälligtvis ducka för diskussionen om hur vi ska hantera resultaten i review-artikeln ur The Lancet.

Istället spinner jag vidare på aktuell behandlingsforskning och beskriver en annan aktuell RCT (randomiserad och kontrollerad studie) av Voldag et al som publicerades i ”Neurorehabilitation and Neural Repair” i januari 2017. Artikeln handlar om CIAT (Constraint Inducerad Aphasia Therapy), som många av oss känner till eller har provat i klinik. Det är en intensiv behandlingsmetod för kronisk afasi till följd av stroke. Metoden strävar efter att öka användandet av verbal kommunikation i vardagen genom hämmande av alternativa kommunikationssätt och har visat ge signifikanta förbättringar av språkförmågan vid subakut och kronisk afasi. Terapin leds av en logoped i små grupper (två till fyra personer) och består av olika kortspel, liknande kortspelet ”Finns i sjön”.

Men åter till artikeln. Den grundar sig i några frågeställningar:

  • Beror nyttan av CIAT på den terapeutiska approachen (constraint->begränsad) eller på intensiteten?
  • Är intensiv logopedbehandling i grupp mer effektiv än mindre intensiv ”typisk” klinisk logopedbehandling (enskilt) i kombination med gruppbehandling?
  • Och är den här typen av behandling möjlig i det akuta skedet efter stroke?

60 deltagare rekryterades. När behandlingen startade hade det gått ca tre veckor efter att de hade insjuknat i sin första stroke. Deltagarna slumpades sedan in i tre olika grupper. En CIAT-grupp som fick träna enligt metoden i tre timmar per dag (varje arbetsdag under två veckor, totalt 30 timmar). En grupp som tränade lika intensivt (30 timnmar) under två veckor men utan de begränsningar som är kärnan i CIAT, utan mer ”konventionell” gruppbehandling. Och slutligen en tredje grupp som tränade mindre intensivt. De fick individuell logopedisk träning 2 tillfällen per dag i två veckor i kombination med ”konventionell” gruppbehandling, allt som allt 14 timmar.

Och vilka blev då resultaten? Vid behandlingsstart fanns det ingen skillnad mellan de tre grupperna. Efter behandlingens slut, två veckor senare, så visade alla tre grupper på signifikanta förbättringar av språkförmågan. Artikelförfattarna menar att den metod som hade störst effekt var den minst intensiva, som bestod av kombinationen individuell träning och gruppbehandling i 14 timmar. Detta eftersom den gruppen fick mindre än hälften så mycket behandling som de andra två grupperna, men gjorde lika stora förbättringar.

Naturligtvis diskuterar artikelförfattarna begränsningar i studien såsom spontan förbättring i den akuta fasen, liksom det begränsade antalet deltagare i varje grupp. Dock visar studien på intressanta resultat som kan implementeras i den kliniska vardagen. Dels att det inte var någon skillnad mellan CIAT och konventionell gruppterapi, vilket skulle kunna tolkas som att det är intensiteten i behandlingen snarare än ”constraint”-approachen som är dess framgångsfaktor. Och dels att det skulle kunna finnas någon typ av saturationseffekt när det gäller behandling, en punkt över vilken en ökad intensitet kanske inte ger någon mer nytta. En annan slutsats är att den logopediska intensiva träningen är möjlig och tolererades av deltagarna i den akuta fasen (>3 veckor) efter stroke.

/Karin

Artikeln:

Voldag, H., Voigt, M., Bley, M., Hummelheim, H. (2017). Constraint-Induced Aphasia Therapy in the Acute Stage: What Is the Key Factor for Efficacy? A Randomized Controlled Study. Neurorehabilitation and Neural Repair. Vol 31 (1). 72-80.

Mer om CIAT:

Pulvermüller, F., Neininger, N., Elbert, T. et al. (2001). Constraint-Induced therapy of aphasia in chronic aphasia after stroke. Stroke. Vol 32. 1621-1626.

5 reaktioner till “CIAT/ILAT. Metoden i sig eller intensiteten som hjälper?

  1. De senaste åren har Pulvermüller valt att ändra namnet på metoden från CIAT till ILAT (Intensive Action Language Therapy) mycket pga av att hans forskargrupp kommit fram till att det inte gynnar språket att hämma gester m.m. Det som däremot betonas är intensiteten och att man skall facilitera verbalt språk i högsta möjliga mån. Det som också betonas är själva aktionen – spelformen – där man kommunicerar i en handlingssituation. Det jag finner intressant, och mest kliniskt effektivt, är en kombination av intensiv individuell behandling och gruppbehandling då förutsättningar, möjligheter och upplägg skiljer sig åt och ger upphov till träning i en mängd olika kommunikativa och språkliga situationer.

    Gilla

    1. Intensive language-action therapy (ILAT): The methods
      Stephanie Difrancesco, Friedemann Pulvermüller & Bettina Mohr
      Aphasiology Vol. 26 , Iss. 11,2012

      Gilla

    2. Hej Marika och tusen tack för din kommentar! Nä precis, jag tänkte också på det. Eg konstigt att de hänvisar till namnet CIAT i artikeln. Man ska lägga till ILAT i rubriken direkt så att det inte förvirrar någon. De har ju gjort ILAT/CIAT by the book och det har ju även i denna studie en ´signifikant effekt. Det intressanta här är ju att den kombinerade ”lågintensiva” träningen här (7 timmar/vecka) gav samma effekt. Frågan är dock om den saturationseffekten hade sett likadan ut i mer kronisk afasi?
      Och kan man eg benämna 7 timmar/vecka som lågintensiv?… 🙂 Trevlig helg! /Karin

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s