Ja, det är verkligen hög tid att bryta tystnaden

I december kom det jag hållit utkik efter under höstens #metoo-rörelse; en artikel om utsattheten hos dem som på grund av olika funktionsnedsättningar har svårt att berätta, undertecknad av representanter från flera brukarorganisationer, däribland Afasiförbundet. https://www.mynewsdesk.com/se/afasiforbundet/news/dags-att-bryta-tystnaden-287811

Läs den och sprid den!

Om det som utsatt kvinna är svårt att bli tagen på allvar, bli trodd och få upprättelse när man är fullt frisk och talför, hur omöjligt ska det då inte vara när man inte kan göra sig förstådd på vanligt sätt? Dessutom har, enligt artikeln, kartläggningar visat att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning är mer utsatta för brott än andra kvinnor.

Det är naturligtvis inte ett okomplicerat problem. Att vid ett vittnesmål ställa ledande frågor kan göra att uppgifterna som framkommer inte anses tillförlitliga. Och det kan man ju förstå, rent principiellt. Men hur ska man göra när personen inte är kapabel att själv berätta, så att enda möjligheten att få fram berättelsen faktiskt är att någon ställer precis rätt frågor? Hur ska polisen bete sig om en person lämnar motstridiga uppgifter, säger ”konstiga” saker, ibland säger ja när den menar nej? Vilket förstås skulle kunna vara fallet för en person med afasi, trots att hon vet exakt vad som hänt och vad hon vill säga.

Det verkar helt klart som om det behövs mer kunskap om kommunikationssvårigheter av olika slag inom rättssystemet. Och det behövs mer kunskap om övergrepp och våld inom hälso- och sjukvården. Och det kanske framför allt behövs samarbete! Jag tror inte det är realistiskt att tänka att varenda polis eller socialarbetare ska kunna hantera alla olika kommunikativa och kognitiva svårigheter. Eller att varenda logoped eller andra som har kompetens att komma runt kommunikationsproblemen ska veta exakt hur man ska hantera frågan om våld och övergrepp med en patient. Men vad man borde kunna kräva av oss alla är att vi ska ha tillräckliga kunskaper för att ge ett bra och tryggt bemötande och kunna avgöra när vi behöver koppla in en instans som vi kan samarbeta med, som har kompetensen vi själva saknar. (Det här anknyter lite till mitt förra inlägg i bloggen, om samarbetet mellan kurator och logoped https://afasiforskning.com/2018/01/07/hur-far-man-hjalp-att-bearbeta-nar-man-inte-kan-prata/)

Det behövs en diskussion om hur formen för vittnesmål och förhör kan anpassas utan att rättssäkerheten för vare sig brottsoffer eller misstänkta äventyras. Rätten att få använda alternativa kommunikationssätt i alla samhällsinstanser, samt att anpassningar till ens funktionsnedsättning ska göras, är redan fastslagen i FN’s deklaration om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det gäller såklart även inom rättsväsendet (artikel 12). Konventionen kan man hitta i både fulltext och lättläst version här . Vill eller hinner man inte läsa den kan man titta på Kom-HIT-projektets nio minuter långa film som handlar om konventionen just ur ett kommunikationsperspektiv https://youtu.be/9aQrz8xiePo

För att kunna samtala om våld och övergrepp med personer med kommunikationssvårigheter behövs, förutom kompetens, bra material. Det finns en del väldigt bra initiativ för att utveckla bildmaterial för att kunna prata om hot, våld och övergrepp. Ett exempel är projektet Bildsamt https://bildsamt.se/ . Där kommer nytt material att publiceras nu i februari, enligt information på hemsidan.

Ett annat exempel är Dubbelt utsatt, ett projekt som drevs under ett antal år av Bräcke diakoni. Projektet är nedlagt, men det finns fortfarande en hel del bra informationsmaterial, tips om bildstöd osv att tillgå. https://www.brackediakoni.se/dubbelt-utsatt

Och i www.bildstod.se finns förstås redan en hel del användbara bilder (till exempel bilden i början av det här inlägget), för den som vill göra sitt eget material.

Det finns såklart material, skrifter, information och aktiviteter inom det här området som jag inte har koll på. Om ni känner till något så vore det jättesnällt om ni ville skriva en kommentar och berätta, så att vi tillsammans kan lära oss mer!

/Camilla