Samtalsmatta och afasi

Metoden Samtalsmatta (Talking Mats) har nog de flesta hört talas om. Mitt intryck är att den har fått större spridning inom habilitering och skola än inom rehabiliteringssektorn (det intrycket är förstås baserat på vad man ser från just min utkikspunkt i tillvaron och kan förstås vara helt fel.) Det tycker jag är synd, och jag tänkte därför att det kanske kan vara en poäng att skriva om metoden även om den redan är känd av många.

När jag först fick Samtalsmatta beskrivet för mig, av en äldre mycket skicklig kollega som hade sina rötter inom habiliteringsvärlden, var jag rätt skeptisk. Eller kanske inte skeptisk egentligen, nog lät det ju som en bra metod, men jag tyckte inte det verkade vara något särskilt märkvärdigt. Jag var mycket inspirerad av SCA (Supported Conversation for Adults with Aphasia), papper och penna var mina ständiga följeslagare och jag tyckte jag oftast klarade mig bra med det i samtal med mina afasipatienter. Jag tyckte inte riktigt att Samtalsmatta verkade kunna tillföra så mycket för den patientgrupp jag jobbade med. Av olika anledningar blev det ändå så att jag utbildade mig i metoden, upptäckte hur fel jag hade haft och sen även själv blev ackrediterad utbildare i Samtalsmatta.

Sedan 2011 har jag hållit många Samtalsmatteutbildningar och haft tillfälle att både använda metoden själv och diskutera dess användning med många kloka personer från olika delar av både hälso- och sjukvård, skola och olika typer av kommunal vård och omsorg. Självklart är jag fortfarande lika förtjust i papper och penna och hela SCA-tänket också, det ena utesluter verkligen inte det andra!

Så vad är det som är så himla bra med Samtalsmatta och vad kan den tillföra i kommunikationen med personer med afasi?

Det kan ju trots allt vara någon som inte vet hur det går till när man använder Samtalsmatta, så jag börjar med att ge en kortfattad beskrivning. Om du redan är förtrogen med metoden kan du hoppa till nästa stycke. Samtalsmatta är alltså en bildbaserad metod för att underlätta för personer med kommunikativa och/eller kognitiva svårigheter att uttrycka åsikter. Man använder en dörrmatta (därav namnet), eller nåt liknande (det finns förstås en app också, om man föredrar det). Längst upp på mattan placerar man en visuell skala, vanligtvis i tre steg. Vilka de olika skalstegen är beror på ämnet och vad man vill fråga. Vill man prata om hur personen klarar olika aktiviteter kan skalan kanske vara lätt – ganska lätt – svårt eller klarar själv – behöver lite hjälp – behöver mycket hjälp. Vill man prata om vilka områden personen vill prioritera i sin rehabilitering skulle skalan kunna vara jätteviktigt-ganska viktigt-oviktigt. Vill man få veta mer om i vilka situationer personen har problem med smärta kan man ha skalan ingen smärta-lite smärta-mycket smärta. För att bara ta några exempel. Sedan har man en bild för varje fråga man vill ställa. Man ställer frågan (till exempel ”Hur går det att laga mat?”, ”Hur viktigt är det för dig att kunna handla själv?”, ”Hur känns det när du gåtränar?”) och lämnar över bilden till personen, som därefter får placera den på det skalsteg den tycker. Längst ner på mattan brukar man ha en bild som symboliserar samtalsämnet. Här kan man se ett exempel där den skotska logopeden Joan Murphy, en av forskarna som utvecklat Samtalsmatta, använder metoden tillsammans med en person med afasi. Och på Talking Mats hemsida finns utförlig information om metoden, material, vilka ackrediterade utbildare som finns osv (enligt nuvarande lista finns 25 stycken i Sverige).

Även om det är jag som samtalspartner som på många sätt styr samtalet upplever jag att metoden ger personen med afasi förhållandevis stor kontroll. När man har ställt alla sina frågor ger man alltid personen möjlighet att lägga till ytterligare saker på mattan, om hen önskar, så det är inte helt begränsat till de frågor jag bestämt mig för att ställa. Personen placerar bilderna på mattan själv och är också fri att flytta runt dem och ändra sina svar. Det är inte ovanligt att det blir en del ändringar i slutet, eftersom man då ser saker satta i relation till varandra.

Just detta är en av fördelarna med Samtalsmatta – det ger en överblick över det ämnesområde man pratar om och det ger en möjlighet just att se saker i relation till varandra, på ett sätt som kan vara svårt att uppnå utan visuellt stöd om man har kommunikationssvårigheter eller kognitiva svårigheter med t ex bristande arbetsminne. På så sätt underlättar Samtalsmatta inte bara kommunikationen, utan fungerar också som ett stöd för att tänka och resonera kring ämnesområden som kan vara komplexa att hantera på andra sätt.

Bilderna och frågorna bör såklart anpassas utifrån individen, men metoden lämpar sig också utmärkt för återkommande, mer formaliserade situationer där man vill fråga många personer samma sak, kanske vid flera tillfällen. En sådan situation kan till exempel vara vilka områden individen vill prioritera inför rehabplaneringar och liknande. Samtalsmatta kan hjälpa patienten att tänka igenom sådant i förväg, så att hen inte behöver försöka formulera allt vid sittande möte. Även om mattan görs innan, så kan den tas med till mötet och användas som ett underlag för diskussionerna där, vilket blir ett sätt att verkligen basera rehabplaneringen direkt på åsikter som patienten har uttryckt. Samtalsmattan kan fotograferas, vilket gör det lätt och åskådligt att jämföra åsikter över tid, om man gör en matta om samma ämne vid ett senare tillfälle.

Samtalsmatta behöver förstås inte bara användas för att prata om stora, tunga livsfrågor. Det fungerar precis lika bra som ett sätt att prata om vad man tyckte om de olika bidragen i Melodifestivalen eller vilka maträtter man tycker är oumbärliga till midsommar. Det går dessutom att använda samtalsmatta i grupp. Antingen kan alla göra varsin matta och jämför sina åsikter sen, eller så får man diskutera sig fram till var bilderna ska placeras på en gemensam matta.

Man kan alltså använda samtalsmatta för att ge större möjligheter för personer med afasi att vara aktivt delaktiga i sin rehabilitering och i beslut som är viktiga i deras liv. Det kan också användas i mer lättsamma sammanhang för att stimulera till samtal om olika ämnen, både enskilt och i grupp. Och det kan samtidigt fungera som ett kognitivt stöd för resonerande och reflekterande.

Dessutom kan samtalsmatta vara ett sätt att kunna genomföra enkätliknande undersökningar med personer med kommunikativa och kognitiva funktionsnedsättningar, vilket ger dessa grupper större möjligheter att delta i olika utvärderingar, patientenkäter och inte minst forskning, något som man t ex kan se exempel på i två studier av Murphy (2006) respektive Pettit et al (2017)

Som jag ser det finns egentligen bara en nackdel med Samtalsmatta, och det är att samtalen kräver en del förberedelse och bildmaterial som måste göras i ordning innan. Men använder man metoden regelbundet bygger man med tiden upp ett bildbibliotek så att man oftast bara behöver komplettera med någon enstaka bild. En stor och lätthanterlig bildbas som lämpar sig utmärkt för ändamålet finns ju gratis tillgänglig för alla genom bildstod.se . Vill man kickstarta sitt bildbibliotek kan man dessutom köpa in material från Talking Mats, som är väl genomtänkt, anpassat för vuxna och täcker olika livsområden.

Som ni förstår tycker jag det finns starka argument för att alla som möter personer med afasi inom sin profession borde ha Samtalsmatta som ett av verktygen i sin kliniska verktygslåda. Alla yrkesgrupper inom rehabilitering har ju nytta av att kunna få en bättre bild av vad patienten anser om olika insatser, aktiviteter osv, och som hälso- och sjukvårdspersonal har vi ett ansvar för att göra det möjligt för alla patienter att kunna ge sina synpunkter. Det skulle också glädja mig mycket att se exempelvis kommunernas biståndshandläggare använda metoden med alla olika brukare de möter som har kommunikativa och kognitiva svårigheter.

Det skulle vara jättekul att få veta mer om hur Samtalsmatta används med personer med afasi runt om i landet och hur ni tänker kring metoden! Skriv och berätta!

 

/Camilla

 

 

Murphy, J. (2006). Perceptions of communication between people with communication disability and general practice staff. Health Expectations: An International Journal of Public Participation in Health Care & Health Policy, 9(1), 49-59. doi:10.1111/j.1369-7625.2006.00366.x

Pettit, L. K., Tönsing, K. M., & Dada, S. (2017). The perspectives of adults with aphasia and their team members regarding the importance of nine life areas for rehabilitation: A pilot investigation. Top Stroke Rehabil, 24(2), 99-106. doi:10.1080/10749357.2016.1207148